Någonting stämmer inte, det känns som en obalans i magtrakten. Någon tanke idag som jag tänkt, har inte harmonierat med min själ och med vad jag verkligen vill.
Mitt jobb nu är att försöka lokalisera tanken som sänder ut negativa vibrationer - och omskapa den till en positiv vibration.
Jag har mina misstankar, det var samarbetssamtal idag ang barnen...
Jag ska alltså nu berätta en helt ny historia. Inte som det-som-är, utan som JAG vill ha det. hmmm, få se nu....
Det är viktigt att tjejerna har en manlig förebild.
Det är viktigt att förebilden är en varm och generös man eftersom han
kommer att bli tongivande för alla de män de kommer att dejta,
bli ihop med, bli sambos med, gifta sig med... osv
Det är viktigt att den manliga förebilden kan ge dem kärlek, så som
man ger till ett barn - så att de verkligen kan ta till sig
kärlek senare i livet då de blir vuxen.
Känner jag mig bättre?.... nej, känslan är densamma.
Då får jag försöka igen;
Det är viktigt att det är en varaktig och kontunielig kontakt
(samvaro) med den manliga förebilden.
Ja faktiskt så känns det en liten liten lättnad
Det är viktigt att den manliga förebilden kan ta ett vuxenansvar och
se till BARNENS bästa - utan att tänka på sin egen
bekvämlighet.
Nu känns det ännu lite bättre, bäst att fortsätta...
Kanske bäst att förtydliga; Det känns bättre, även fast det fortfarande känns i magen.
Så här kanske;
Jag vill att mina små tjejer ska ha en manlig förebild, någon som de kan se upp till och som visar hur en kärleksfull, bra, trygg och stabil man är. Och hur han visar kärlek på ett bra sätt. Denna förebild behöver nödvändigtvis inte vara deras biologiska pappa.
Nu känns det ännu bättre -- fast fortfarande en rest kvar i magtrakten.
Eller så är det jobbet... jag hade lovat att jobba imorgon -det är jag som är vikarien- men när jag hämtade barnen på dagis, så sa de att Nikki var alldeles för hostig och snorig för att få gå på dagis i morgon. När jag kom hem var jag tvungen att ringa och säga att jag trots allt inte kunde jobba. I morse när de ringde in mig, kände jag mig glad över att få jobba.
Hur vänder man nu detta....?
Det är viktigt att barnen är hemma tills de är helt friska, annars
kan det resultera i följdsjukdomar.
Det blir alltid mer jobb eftersom det blir folk sjuka så här under
vinterhalvåret.
Jag skickade ansökningspapper till en annan av cheferna på kommunen
och hoppas på att få regijobb därigenom.
Det kanske var jobb-biten..... det känns bättre men magen känns fortfarande av.
Vad kan det då vara??? Tänk vad många tankar man tänker på en dag...
Jo, just det, jag pratade ju i telefonen angående att tjejerna är under utredning och enligt läkare måste ha mjölkfri kost...
Jag kan lätt upptäcka ifall barnen får mjölk i maten.
.... oups, det var en negativt vibrerande tanke eftersom det nu kändes värre.
När barnen är hemma hos mig kan jag se till att de bara äter sådan mat
de mår bra av.
Deras magont är en jättebra indikator på att de fått felaktig kost.
BVC kommer att hjälpa mig, de tror på mig och Johanna har samma
erfarenhet med ett av sina barn.
Nu tror jag faktiskt att den negativa vibrationen släppt, eftersom det känns oerhört bra.
Nja, en pytte pytte olustkänsla kvar....
Jag pratade vidare om banken, att jag hade fått kravbrev fast jag betalat in.
I det här fallet så hade jag betalat in och jag kan inte ta ansvar
för att den andra parten inte betalade det hela. Jag ska ta och
prata med banken så snart tjejerna är friska nog att gå på
dagis. Jag vill ta kommandot över mina bankärenden och ska
hädanefter betala in hälften själv, direkt till banken utan
några mellanhänder. Jag vill ha kontrollen att se till att det
blir betalat till banken i tid och på ett separat konto där
bara min halva av skulden finns. Det kan banken ordna åt mig,
det måste de göra.
Jag hade också en argumentation med Nikki om att hon var tvungen att åtminstone äta en sked - som jag matade henne med. Det slutade med att hon spottade ut maten och fick gå och lägga sig i sin säng.... Jag avskyr att bli arg på barnen. Det sgs att man aldrig kan vinna ett matkrig. Fast just nu är det viktigt att hon äter eftersom hon har varit sjuk. Jag vill att hon ska gå upp i vikt.
Jag kan lugnt låta henne sköta matfrågan eftersom hon äter när hon är
hungrig. Hon ska till BVC i januari på vikt och längdkoll.
Dessutom ska hon till BVC nästa vecka också. Är hon dålig med
maten fram till dess så kan jag ta upp det med Johanna på BVC
då.
Jag ber alltid om ursäkt ifall jag har blivit arg på barnen eftersom
jag anser att det är mitt vuxenansvar att föregå med gott
exempel. Och har jag bettet mig fel erkänner jag det. Det var
så i det här fallet, jag betedde mig fel.
Nu börjar harmonin komma tillbaka, men ändå - en liten rest.
Och nu kom jag ihåg ännu en episod som tog plats under dagen. När jag skottad kom grannen och hyresvärden förbi. han sa att han ville prata med mig senare. Genast tänkte jag tanken "Vad är det nu som är fel? Vad har jag eller tjejerna gjort för fel?" Med andra ord; jag förutsatte att det skulle vara något negativt och att jag hade gjort fel... jag kände både skuld och skam - ven fast jag därefter försökte intala mig att det inte alls behövde vara så, (men jag tror det är om TVn för idag när jag satte på den fanns det ingen signal).
Det måste vara den, för när jag skriver det här så känns det ännu värre i magtrakten (även fast jag tror att det är en kombination av alla dessa saker jag tagit upp eftersom det kndes en lättnad efter varje pungt.)
För att någon vill prata med mig, och säger det på ett vänligt sätt
behöver inte betyda att det är någon negativ kritik på mig.
Det kan tvärtom handla om bra saker, jag menar, sist var det
ju positivt om hyran...
Människor kan vilja prata med mig för att de gillar mina inre
kvaliteter.
Och hyresvärden kan vilja prata med mig om en massa anfdra saker, tex
att de kommer ha en fest nära jul och att det kan bli lite
stökigt och tjoigt, eller att de ska åka bort i jul och att de
ber mig se efter huset.
Det är betydligt bättre att inte alls föreställa sig vad den andra
personne kommer att säga, utan helt lugnt vänta in stunden då
han knackar på dörren. Med andra ord; lev i nuet.
Jag duger alldeles utmärkt bra precis som jag är eftersom jag alltid
försöker göra rätt för mig, jag är vänlig och trevlig och
dessutom ödmjuk. Jag skapar min egen verklighet genom de tankar
och vibrationer jag utstrålar. Jag kan bara ta ansvar för mig
själv och de tankar jag tänker och ord jag uttalar. Jag väljer
att alltid försöka kontrollera mina tankar så att jag vibrerar
positivt. Jag väljer att bara se det som är bra för mig, tänka
det som är bra för mig, göra det som är bra för mig och säga
det som är bra för mig.
WOW! Det här var kraftfullt. Nu är harmonin återskapad och jag kommer i fortsättningen att stoppa den dumma tanken redan då jag tänkt den. Att man känner olust, eller någon annan negativ känsla som vrede, skuld, skam, olycka etc är bara ett jättebra verktyg för att man ska veta att man just i detta nu sänder ut en negativ vibration och på så sätt skapar ännu en negativ situation. Ifall man däremot genast omvandlar den negativa tanken till något positivt, så bryter man den negativa trenden. Till sist, fokuserar man tillräckligt länge på något så att man känner entusiasm, så går den manifestationen snabbare. Och ska man affirmera så gör det medan man känner sig behagligt till mods, lycklig eller någon annan positiv känsla. Då får det en enorm stark effekt.
Må så gott och vibrera i positivitet så att ni får det liv ni förtjänar.
I Kärlek, Ljus och Harmoni.