Festmåltid en helt vanlig vardag

NÄR JAG STÄLLDE MIG vid kylskåpet till lunchen idag hade jag ingen som helst aning om vad jag skulle äta. Så, pö om pö föddes en helt ny rätt fram, guidad av det som kroppen behövde. Det blev en festmåltid som hette duga och barnen älskade den så pass att de ville ha mer... och mer...         

 Jag tänker delge er mina recept här på bloggen, eftersom jag dels är väldigt nöjd med smakupplevelsen och dels tog en bild på måltiden.... med mobilen, för batteriet är slut i kameran.... Nu blev det ingen vidare kvalite på bilderna men de får komma med ändå.

OM JAG INTE helt missminner mig, så är såsen helt i Viktoria Boutenkos linje (mycket gröna blad och frukter - alltså även grönsaksfrukter) och vill man kan man lägga till lite mer gröna blad och 3 dl vatten till så har man en grön smoothie.

Gurksushi, 1 pers.

Fyllning;

2 dl munggroddar
2 små morötter eller 1 riktigt stor
½ gul lök, stor
1 krm tamari
gurkmeja
chilli
1 gurka

Kör alltsammans utom gurkan i matberedaren tills det blivit finfördelat som färs. Dela gurkan i 5 cm bitar, tryck/skär med en potatisskalare längs hela längden på insidan på gurkan. Tryck ut gurktuben och spara den för dekorationen. Fyll gurkan med fyllningen och ställ upp gurksuccin på en talrik. Skär gurktuberna i skivor. Dekorera med gurktubsskivorna, körsbärstomat, selleri, groddar etc.

Sushisås;

1½ dl nässelblad (ihoptryckta)
½ paprika, skivad
2 dl vatten
½ dl svarta vinbär
1/4-½ avocado beroende på stl.
½ dl mullbär, blötlagda.

Mixa nässlorna, och den skivade paprikan med vattnet, ha i de svarta vinbären, avocadoskivorna och mullbären. Mixa igen till en slät sås. Den ska vara något tjock. Häll upp såsen i en liten skål att doppa gurksushin och gurktubskivorna i.

FAST JAG KUNDE inte hålla mig, jag var bara tvungen att göra chokladkakan igen till eftermiddagstheet (raw smultronthe som värmts upp till fingervarmt innan det hälldes på de torkade smultronbladen)

IDAG HÄNDE mig en besynnerlig sak, en uppvisning av synkronisitet och Universums gåvor. Klockan var runt 11 på förmiddagen då jag stod och pratade med ett annat barns pappa på dagisgården under inskolningen och kände hur magen började knorra.
"...Jag börjar bli hungrig." Sa jag och då jag började på första stavelsen i ordet hungrig, så damp ett litet vildäpple ned bredvid mig från vildapeln som växte där i skogsbrynet.
Jag tog upp det, sände en tacksam tanke till Universum, trädet och naturen som gav mig denna gåva. Då jag smakade på det lilla äpplet, som jag trodde bara var kart, visade det sig att det både var sött och gott.
      -- Så tack Universum än en gång för din gåva.

DET SÄGA att synkronisitet är änglarnas sätt att säga att man är på rätt väg. Då måste jag vara riktigt riktigt rätt eftersom det hände på precis samma sekund.

KEEP ON RAW och må så gott i ditt råa liv med mycket Kärlek och Harmoni.