Julegran och juleris.

Jag gick ut i skogen, i avsikten att leta upp en litn perfekt gran att ta in och pryda med allsköns glitter, tomtar, kulor och annat smått och gott. Min skogspromenad hade ännu ett syfte, så eväpnad med en bra kniv sökte jag efter lite tallris att ta in och sätta i en kruka i hallen.
Jag hittade ingen tall. En liten julgran såg jag som jag ska hugga lite närmare jul. Hemma, när vi var små, togs alltid julgranen in dagen före julafton och när vi väl blivit lite äldre fick vi hjälpa till att klä granen. Jag har tänkt föra den traditionen vidare till mina barn.
*
Men det jag kom hem med, var varken tallris eller granris eller inte ens vitmossa, som ju hör julen till. Nej, det jag kom hem med var en fruktpåse nästan fylld med gula sommarkantareller! En del var små och höll på att växa upp, andra hade stora buckiga hattar, vissa var fasta och fina medan ytterligare några var slemmiga.
Jag behöver väl inte säga att jag nu njuter av en färsk raw kantarellsås till lunch. Jag behöver väl inte heller säga att njutningen är dessto större av det - nästintill exotiska decemberinslaget.
Nu ligger svamparna på torkning i mitt magnifika torkskåp, jag undrar så ifall det med avsikt placerades ett element på baksidan. Jag är benägen att tro det, då jag längs samma vägg även har ett äkta kallskafferi.

När jag blickar ut genom fönstret ser jag solen lysa över kullarna, känslan är inte 10 dagar före dopparedagen, utan vår.

Raw Love - Love Raw
I Kärek och Harmoni
Mikaela