En fin liten historia, om gott och ont.

DENNA HISTORIA fick jag av en vän på facebook. Jag delger den nu med er:

        "Rumänien är ett fattigt land. Stora delar av befolkningen får hanka sig fram bäst dom kan. Så var det också för en gammal man ock hans son, som bodde i en liten landsby långt uppa i bergen. Deras enda materiella tillgång var en åsna. De hadde dock funnit ett sätt att överleva. De använda den enda tillgången de hadde, åsnan. Även om byen var liten var det ändå så at folk flyttade då och då. Så de använde åsnan och en liten fallfärdig kärra till att flytta för folk, mot en liten ersättning. Det höll på så i flera år, men plödsligt en morron när, de skulle spänna åsnan för kärran, var åsnan väck.

Vänner och granner kom till mannens hus och beklagade sorgen över den förlorade åsnan, och sade att det var förfärdeligt det som hadde inträffat. Det är inte säkert att det är så dårligt, sa den gamla mannen. Folken gick från hans hus och tyckte att det var en lite sär gammal man ,att säga så. Det blev ännu svårare tider för sonen och mannen, nu när deras försörningsmöjligheter var väck.

En morron vaknade de av ett förfärdeligt oväsen, de tittade utt gennom husets enda fönster. Där stod åsnan, den var inte ensam, det var en hel flock vildhästar med den. Sonen var snabb så han fick stängt grinden,ock nu hadde de en hel flock hästar.
Granner och vänner kom för att gratulera dom, ock sa, det var ju ändå bra det som hände. Den gamle mannen sa, det är inte så säkert att det är bra. Folken lämmnade huset, skakade lite på huvudena, och sa, det spelar ingen roll vad som händer, så har han alltid en annan mening!
Sonen höll på med att tämja en av vildhästerna. Till slut hadde den blivit så tam att han skulle prova att sitta på den. Redan efter första försök blev han avslängt, och föll så uheldigt, att han bröt begge ben.
Alla grannarne och vänner kom till huset och beklagade det som sket, det var ju helt förfärdeligt vilken otur den lilla familie alltid hadde. Det är inte så säkert att det var så dårligt, att detta hände, så den gamla mannen. Folken förlod huset, och nu var de eniga om att mannen nok var vid att bli för gammal och förvirrad.


Detta kunne ju inte vara gott, var alla eniga om.


Nu ville det sig så att landet råkade i krig, och alla landets unga männ blev inkallade, men sonen slap då båda hans ben var brutna"
 
JAG HOPPAS NI FANN denna lilla historia som en personifiering av tesen "gott och ont". Själv tycker jag den var mycket talande.
 
Lev väl, i Kärlek och Harmoni.........tror jag ska lägga till "I ljuset".